- Julia Nut, Victoria Andersson och Berfin Balikc, studerande automationsingenjörer har alla tre en gemensam nämnare: ett brinnande intresse för teknik.
- De har olika visioner och mål med utbildningen: Julia vill arbeta med robotar för att göra skillnad. Victoria vill få en fördjupad kunskap om automation och robotik och Berfin vill utmana en mansdominerad bransch som kvinna i ingenjörsbranschen.
Julia: ”Min vision är att robotarna jag programmerar ska göra skillnad”
Julia Nut är ekonom i grunden, men har under åren hunnit arbeta i flera olika branscher och yrkesroller, bland annat inom livsmedel och metallindustrin där hon kom i kontakt med maskiner och robotar för första gången.
– När jag arbetade med maskiner och robotar som gick sönder var jag alltid nyfiken på vad det var som fick dem att stanna, men eftersom jag inte hade behörighet kunde jag inte felsöka eller åtgärda det.
– Eftersom jag alltid haft ett intresse för hur saker fungerar, speciellt robotar och hur man kan förbättra dem, valde jag att utbilda mig inom området.
Det tekniska intresset växte och utvecklades till en stark vilja att kunna bidra till något större. Julia såg en intervju med en forskare som upptäckt en ny metod för att detektera cancer. Men eftersom processen var dyr skulle inte alla ha möjlighet att få tillgång till metoden. En del av lösningen hade varit att ha en robot som kunde genomföra processen på ett bättre och billigare sätt.
– Det som driver mig att gå in i rollen som automationsingenjör är dels mitt teknikintresse, men även en dröm om att kunna bygga en robot som i sin tur förbättrar något eller varför inte, förlänger livet? Min vision är att robotarna jag programmerar i framtiden kan göra skillnad för företags effektivitet, lönsamhet och produktens kvalitet.
Victoria: ”Jag ville fördjupa min kunskap inom robotik”
Victoria Andersson är utbildad ingenjör och har ett brinnande intresse för teknik, matematik och problemlösning. Efter många år som lärare i teknikämnen kände hon att hon ville utvecklas vidare.
– Teknikintresset har alltid funnits inom mig. Jag utbildade mig till dataingenjör i Iran och när jag kom till Sverige läste jag teknik, fysik och mekatronik på olika högskolor.
– När jag skaffade familj behövde jag avbryta mina studier till civilingenjör, så under många år arbetade jag istället som lärare i matematik, teknik och naturvetenskap. Nu när barnen är vuxna ville jag ta chansen att återgå till mina teknikrötter och lära mig mer om automation och robotik.
En nyfikenhet på hur saker fungerar märks tydligt i vårt samtal. Victoria poängterar att det är viktigt för henne att arbeta med något som är stimulerande för hjärnan, då hon är en väldigt analytisk problemlösare.
– Jag har alltid velat lära mig hur robotar fungerar. Hur är den byggd? Hur tänker den? När jag var liten hade jag inga vanliga dockor, utan det var alltid sådana som kunde röra sig. Så redan från barnsben blev jag nyfiken på hur sådant fungerar. När jag nu lär mig att programmera en robot och det funkar får man verkligen en wow-känsla!
Berfin: ”Att vara en del av utvecklingen driver mig”
Att vara en del av utvecklingen och framtiden är något som driver Berfin Balikci. Efter att ha läst tekniklinjen på gymnasiet var det naturligt att fortsätta utvecklas inom området. Hon ville läsa en utbildning som var praktisk och kortare än traditionella eftergymnasiala studier. Då upptäckte hon Teknikhögskolan.
– Eftersom jag alltid har varit intresserad av teknik och robotar var denna utbildning en självklarhet för mig. Vi kvinnor behöver ta mer plats i den mansdominerade branschen. Vi kan så mycket mer än vad normen tror och det behöver vara jämställt, företag skriker efter kvinnliga ingenjörer.
